Exkursionens avslutande etapp är den bayerska storstaden München. Oktoberfest är definitivt bland de saker staden är mest känd för, och i och med att vår vistelse råkar sammanfalla med denna legendariska ölfestival var det ett måste att planera in ett besök. Naturligtvis gör rätt klädsel det hela åtminstone 50 gånger roligare, och därför har Linda förberett sig genom att sy sig en egen dirndl. Här nedan berättar hon hur klänningen kom till.

 

Sy en dirndl

 

Tänk dig att du får veta att du kommer att få besöka Oktoberfest i München – hur skulle du reagera? Den naturliga reaktionen är naturligtvis “jag behöver en dirndl!”

 

Dirndlen är den sydtysk-österrikiska folkdräktslika utstyrsel som mycket ofta förknippas med Oktoberfest, som ursprungligen var en skördefest. Den traditionella klänningen finns i många varianter, och namnet ‘dirndl’ betyder ungefär ‘tös’ på den lokala tyska dialekten.

 

Eftersom utbudet av dirndlar är ganska snävt i Finland leder dock denna insikt snart till slutsatsen att det säkraste sättet att hitta en dirndl (som passar) är nog att sy en själv. Det finns gott om bloggar som visar hur man gör, men ett problem är svårt att överkomma – tillgången på färdiga mönster är ganska snäv. Till slut hittade jag flera fina mönster på Burdas (tyska) sidor, till salu för en alldeles överkomlig summa – bra vink om du helst syr enligt givna mönster! I mitt fall ledde upptäckten dock till en hög gamla Burda-tidningar i garderoben, där jag hittade ett mönster till en bröllopsklänning från 1994.

 

 

Efter några lätta modifikationer och svåra beslut hade jag min egen version av mönstret färdig. Tygvalet föll på en tjugo år gammal bit rutig bomullsväv som jag hittade i mammas tygskåp (med lov att söka där) och vit bomullsväv som innertyg. För en dirndl rekommenderas just vävt tyg, eftersom det inte stretchar. Dirndltyget ska helst inte stretcha eftersom klänningsmodellen är snäv och stretchigt tyg inte skulle hålla passformen när man klär på sig klänningen.

Vävd bomull rispar lätt i kanten, så det är bra att kantsy de utklippta bitarna innan man börjar hantera dem. Som kantsöm passar en Overlock-söm bäst, men om man inte har en kan man också välja någon typ av sick-sack-söm.

 

Då man börjar sy ihop bitarna i varandra är det mycket viktigt att man redan från början tänker på i vilken ordning sömmarna bör sys. Då man har ett innertyg med i leken är axlarna viktiga att fästa uppmärksamhet vid. För att kunna sy ihop innertyget med yttertyget ‘från insidan’, och sedan vända tyget, lämnade jag sidosömmarna samt mittenbiten fram osydd – annars skulle det inte gå att vända tyget efter att ha sytt axlarna. Kom ihåg att inte sy ihop sidorna ännu, för att lämna plats för dragkedjan som sys sist!

 

 

När det blir dags att fästa kjolen finns det två saker att beakta: för det första att man använder tillräckligt med tyg så kjolens fåll blir tillräckligt vid, och hur man veckar kjolen. Fållen på min dirndl är lite drygt tre meter. Med veckningen kan man justera den veckade midjans bredd så att den matchar längden på motsvarande stycke av klänningens överdel. Jag sydde ihop vardera kjolhalva med motsvarande del av överdelen separat och lämnade sidorna öppna, för att lägga in dragkedja på den ena sidan och till sist justera klänningens omkrets då jag syr ihop den andra sidan.

 

 

När själva klänningen blivit färdig avslutade jag med att lägga till dekor och detaljer. Längs fållen är det vanligt att en dirndl har någon typ av dekorband, ränder eller spetsvolanger. Jag hittade ett vackert dekorband med färger som matchar kanterna i överdelens sömmar. En traditionell dirndl har snörning mitt fram på överdelen – för detta ändamål behövs länkar. Efter mycket sökande hittade jag passande länkar i Sinelli. Det lönar sig dock att söka upp länkar på förhand, för om man inte hittar passande länkar att sy fast är det ett alternativ att sy in länkar av tyg i sömmarna när man gör övredelen.

 

 

Till den färdiga dirndlen hör också en blus att bära innanför klänningen och ett förkläde i någon passande färg – dessa har jag dock ännu inte hunnit sy.

 

 

Text och bild: Linda Sederholm

Kategorier: Blogg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *