I den tredje delen av xqrr:ens reseblogg berättar Anna och Minéa om vår söndag i Budapest. Dagen innehöll varierande program i form av bland annat termalbad och ungersk middag.

 

Efter en fartfylld kväll i Budapests nattliv tog vi sovmorgon samt laddade upp för en ny dag med hostellets frukostbuffé. Vi samlades aningen trötta men förväntansfulla inför att besöka Budapests största termalbad Széchenyi. Vädret skulle inte ha kunnat vara bättre för denna somriga aktivitet, med solsken och skön höstvärme. Eftersom vi dagen innan hade promenerat 15 kilometer under vår sightseeing, längtade vi efter att få slappna av och hela våra trötta ben i de heta bassängerna. Största delen av gruppen valde att promenera till badet, eftersom det var beläget knappa 3 kilometer från hostellet, längs en rak väg. Av en okänd anledning (som vi fortfarande inte känner till, men skrattar åt) tog denna korta och enkla promenad nästan en timme! De som hade åkt metro fick vänta på oss andra en god stund, men som tur kunde de sola och njuta av en fin omgivning under tiden.

 

Széchenyi bestod av 18 olika bassänger i olika temperaturer både inomhus och utomhus. Den varmaste bassängen var rentav 38 grader varm, men det stoppade inte ett gäng pensionerade män från att sitta och spela schack i flera timmar utan att stiga upp ens för att dricka en enda droppe vatten. Vattnet vi badade i innehöll dock en rad mineraler, som enligt rykten skall kunna hela både kropp och knopp, så kanske gubbarna visste vad de gjorde ändå. Isbassängen var en skild källa för underhållning. Det traumatiserade folket som hoppade in och ut ur isbassängen var trovärdiga tills vi fick reda på att bassängen var hela 18 grader varm – som att simma i Östersjön en varm sommardag! Biljetterna inkluderade även tillgång till en rad olika bastun, som vi så klart måste undersöka. Vi upptäckte åtminstone en ångbastu, en aromatisk bastu, en infraröd bastu och en vanlig bastu. Andreas, Oscar, Fredrik och vår skugg-XQRR:are Markus tog avslappningen ett steg längre i form av en ölbehandling. Behandlingen skedde bakom stängda dörrar så tyvärr är detaljerna okända. Följande recension fick vi dock av Oscar: “Vi satt i badkar där dom lade till jäst, malt, salt och grön mönjä i vattnet. De sade att det skulle vara bra för huden, och det var väldigt relaxing. Fyra stop öl och snacks njöt vi av under behandlingen. Kunde umgås med varandra samtidigt. Kiva, skulle göra pånytt!”.

Efter flera timmar av avslappnande bad, bastu och solsken var det dags att ta sig tillbaka mot civilisationen. Eftermiddagen splittrades vi åt. En del tog tupplurar för att få igen bristfällig nattsömn, medan andra fortsatte upptäcka staden. Vid middagstid träffades vi igen på hostellet för att ta oss till den enda ungerska restaurangen i Budapest som gick med på att ta emot 20 middagsgäster på en söndagskväll med några dagars förvarning.

 

Vi hade bestämt en budget på cirka 20 euro per person, men efter en snabb granskning av menyn insåg vi att 20 euro hade räckt till för att mata halva gruppen. En trerätters lunch hade det skyhöga priset 4 euro. Kvällens intressantaste portioner var Emmas “corn with mayonnaise” – en tallrik full av burkmajs blandad med majonnäs, och Arolas “giant pork” – en wienerschnitzel i storleken av en medelstor pizza. Helena vann vadslagningen om hur länge det skulle ta för första personen att bli serverad mat med sin gissning på 50 minuter. Från att första personen fick sin förrätt till att sista personen fick sin huvudrätt gick det dock närmare två timmar. För att få till stånd de sista huvudrätterna måste nämligen restaurangens personal ta en sväng till närmaste matbutik för att fylla på svampförrådet. En minnesvärd kväll fick vi alla tillsammans med dessa tokiga händelser och speciella smakupplevelser. Vi kan lugnt säga att alla blev så mätta att vi rullade ut ur restaurangen.

För att göra kvällen mer extrem, både i matväg och gällande spänning, hade vi en grande finale. En del av gruppen utmanade magarna med en klassisk ungersk efterrätt, valfri glass i “bullstrut” med nutella och annan söt topping. Den andra delen av gruppen utmanade sina hjärnor och for på “escape room”.

Text: Anna Lagerström och Minéa Wuori

Kategorier: Blogg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *